Förnekelse

Jag har många många gånger under dessa månader som vi har vetat om Emmis sjukdom frågat mig själv hur jag ändå har klarat detta så pass bra som jag hittills har gjort. Svaret är nog att jag helt klart lever i förnekelse. Kanske inte är det bästa men helt klart värt de dom dagar jag inte känner mig så ledsen & nere.

Min mamma ringde igår och berättade att det va en artikel i Aftonbladets söndagsbilaga om lilla Tilde. Det är den flickan nere i Skåne som har samma diagnos som Emmi. Jag följer ju redan deras liv lite då jag har mailat med hennes mamma och fått ställa lite frågor till henne och sen läser jag även hennes blogg. Så ingenting kom ju som någon överaskning när jag slog upp tidningen, men det hindrade inte tårarna från att spruta all världens väg innan jag ens hade läst hälften. Detta gillades dock inte av min lilla skatt då hon märker på två sekunder om  jag är ledsen och blir genast väldigt orolig. Så det va bara till att vänta tills hon somnade så jag kunde bryta ihop en stund igen.

JAG VILL INTE!!!!! JAG ORKAR INTE!!! VARFÖR VARFÖR VARFÖR!?!?!?

Man undrar om man nånsin kommer känna riktig sann lycka igen.